Elina i Argentina: Backpackerresa i Bolivia och Peru första veckan

För drygt en vecka sedan kom jag hem från min och Louises treveckorsresa i Bolivia och Peru. Jag har skjutit upp att skriva det här inlägget för bara tanken på att kortfattat försöka beskriva allt vi varit med om under resan gjorde mig alldeles trött (ännu värre, att bara försöka välja ut några få bilder från alla tusentals jag har). För att det inte ska bli för långt har jag därför valt att dela upp beskrivningen av resan i tre delar. Det här är mitt försök att kortfattat beskriva den första veckan på resan.

Dag 1: Vi började med att ta en buss till Salta, en stad i nordvästra delen av Argentina. Vi kom dit runt kl. 14:30 den 9/1-2016. Där träffade vi en svensk kille som höll på att åka jorden runt, vi åt vår sista glass i Argentina på tre veckor och klättrade upp på en höjd för att se utsikten över staden. Att klättra uppför visade sig bli en trend under vår resa, det verkar som att alla sevärdheter i länderna låg uppåt.

Dag 2: Nästa dag fortsatte vi vår resa mot La Quiaca, en stad som ligger på gränsen mellan Argentina och Bolivia. Vi stannade en natt till på den Argentinska sidan. Där stötte vi på vårt största problem under resan. Ingen av bankomaterna vi försökte ta ut pengar från fungerade, på en fungerade inte något av våra kort och på det andra fanns det inte pengar och förutom dem fanns det inga andra bankomater. Så till kvällsmat var det enda vi hade råd att köpa lite pasta, men vi träffade en trevligt person som vi pratade med över maten och vi fick se en ny stad i Argentina.

Dag 3: På grund av våra problem med att ta ut pengar dagen innan började vi dagen med att stå drygt två timmar i kö till en bankomat. När vi tillslut lyckats få ut pengarna och kunnat betala för natten på hostlet fortsatte vi vår resa in i Bolivia. Vi började med att gå över gränsen, vilket betydde att staden vi var i bytte namn till Villazon. Där spenderade vi några timmar medan vi väntade på att vår buss skulle komma, genom att gå i små mataffärer och hitta små marknader. Sen steg vi på bussen, ovetande om att den snart skulle få smeknamnet Den bussresan fick senare smeknamnet "micro de horror" (~ skräckbussen), vilket den fick efter att bussen gick sönder mitt ute i ingenstans och vi fick vänta på en ny buss i två timmar. Den första bussen vi åkte var alldeles för varm utan någon luft, den andra bussen frös jag hela resan och det blåste in kalluft på mig från fönster som skakade upp. Jag misstänker även att den resan var orsaken till att jag sedan inte hade en röst under tre dagar. Jag är ändå väldigt glad för att det blev som det blev för när vi kom fram kl. 4:00 på morgonen och inte fick sova kvar på bussen som vi blivit lovade, gick ett stort gäng av oss bussresenärer till Café Nonis och några av de personerna skulle bli väldigt viktiga för vår fortsatta resa.

Dag 4,5 & 6: Så satt vi på ett café i Uyuni. Min och Louisas plan för vår vistelse där var att ta det lugnt och själva ta oss ut till saltfälten som fanns i närheten. Istället blev vi övertygade att åka på en tredagarstur till satfälten och omgivande sevärdheter. Vi åkte i en minibuss med fyra andra personer från "micro de horror" och fick bland annat gå på saltfälten, sova i ett hus gjort av salt, se gejsrar, flamingos, stenformationer och bada i en varm källa. Vi var även uppe på en höjd av drygt 4800 m över havet, vilket är det högsta jag någonsin varit uppe på.

Vi som åkte tillsammans på turen. Från vänster är det jag, Mara, Louise, Oriana, Pablo och Maya tar bilden

Dag 7: När vi kom tillbaka till Uyuni på eftermiddagen dag 6 spenderade vi den dagen och natten på tågstationen eftersom vårt tåg var sju timmar försenat. Vi fortsatte resan med tre av fyra personer från dem vi åkt med på tredagsturen. Mara och hennes mamma Maya och Pablo, alla tre från Argentina. Vi kom fram till Uyuni ganska sent på dagen och hann inte med så mycket mer än att leta hostel och en promenad genom staden. Under promenaden stötte vi på en övning inför en karneval som skulle hållas i staden månaden efter.